Men nej, istället kom jag inte in till läkaren förrän 10.30 för att tjejen innan mig hade ett längre läkarbesök än förväntat (10min), så var klar till 10.50 (så, väl inne hos läkaren frågade hon vad mina bekymmer var och jag sa att jag hade ont, precis som jag har sagt till var o en som har frågat och fick ut en sjukskrivning på heltid första veckan och sen på halvtid 2 veckor efter det, men då jag är som jag är så bad jag att få en vecka senare så att jobbet kunde hitta en ersättare i en vecka för mig) hon tryckte i vissa delar på mig för att kolla ifall jag hade ont och det hade jag... , skyndar mig snabbt till bussen som skulle lämna busshållplatsen 10.57 och kunde därför komma till jobbet strax efter 11.
Sprang till bussen, från bussen till tunnelbanan från centralen till jobbet.
Kommer dit till världens kö utanför, slänger av mig jackan, loggar in mig och sätter igång o jobbar.
Slutar som vanligt, hämtar kaffe till min kollega när jag ser att killen hade parkerat sin bil utanför, han skjutsar mig till H&M invigningen (hamngatan 22) och går runt där i över 1 timma... Där de hade en schysst indelning, hela nedervåningen för Divided & Barn från nyfödd tills innan man använder "vuxen" storlekar... entréplanen för kvinnor och hela övervåningen för killar. Och sen hade de hyrt in en DJ som spelade hur bra musik som helst i bra volym, inte sådär lågt som det brukar vara i butiker utan det vart dunka dunka, nästan som om att man hade lust o stå o dansa ;P
Bilder från Google.
Hursomhelst, skitdagen fortsatte, var på faktiskt bra humör då solen stekte ordentligt på stan, bestämde mig för att det är dags och berätta för chefen att jag hade lite papper som han skulle fylla i men samtidigt berätta om sjukskrivningen.
Och precis som förväntat så vart han rasande och något som riktigt var oförväntat var att han sa att det var dåligt av mig att inte säga rakt till honom att jag hade ont i ryggen istället för att gå raka vägen till läkaren och be om en sjukskrivning bara för att min chef ska betala ut "gratis pengar" till mig, dvs. att jag bara sitter hemma och latar mig trots att jag är fullt frisk och får ut pengar från honom bara för att enligt honom "vem som helst kan få ut en sjukskrivning från läkaren i 2 veckor, till och med en helt frisk person". Yes, tro det eller ej! Det är sant! Kan inte själv tro det! Brast ut för att han anklagade mig och kände mig väldigt kränkt! Han sa en massa grejer såsom att jag bara tänker på mig själv men sekunden han hörde att jag grät i telefonen och vände tillbaka frågorna till honom och förklarade min fritid för honom så förstod han att jag faktiskt inte låtsades. Jag skämdes inte, berättade till honom precis som det var jag sa till honom:
Vet du att även om jag bara jobbar ett par få timmar om dagen, knappt klarar igenom heldag utan att komma hem och sova en timma för att hålla mig vaken tills 21-22 för att sova igen?
Vet du att jag går på toa minst 4 gånger per natt, får kramper nästan varje kväll, kan varken sova på rygg, mage, på höger eller vänster sida?
Vet du att trots att jag knappt får i mig tillräckligt med sömn ändå står på jobbet och jobbar till 120% för att ditt ställe ska bli så fullsatt som möjligt, så att ni får större omsättning?
Vet du att när dina anställda ber mig jobba över, jag stannar kvar om jag inte har något för mig?
Vet du att när din fru ber mig jobba från 11-16, jag anpassar mig, inga problem!
Vet du att när din anställd ber mig jobba ord. tider igen från 10.30-14.30, inga problem!
Vet du att jag har tänkt hela dagen på ifall jag har någon kompis som kan jobba istället för mig denna sjuk-veckan för att Ni skall slippa få bekymret?!
Sen det sista jag sa var, seriöst, innan detta samtal gick så seriöst så sa du att jag endast var ute efter "gratis-pengar", tror du fortfarande i denna sekund samma sak om mig?! Han tystnade ett tag, och fick fram ett tveksamt nej, men han kom fram till att han är villig och betala för min första heltidsvecka men inte andra och tredje halv-vecka då jag redan jobbar halvtid. Och hänvisade till att jag skulle ta ut min vecka nu och sen ta semester eller aa, han använde sig utav ledigt fram tills förlossningen. vilket är 4 månader och 1 vecka dit (dvs. sitta hemma utan och jobba utan inkomst?!)
Det jag sa ska tydligen ha gett honom dåliga skuldkänslor för att han gjorde mig ledsen och för att jag är gravid och inte skall behöva påverkas av sådan sorg och ilska. Så han bad som ursäkt ifall han sa något som gjorde mig ledsen, (men jag lyssnade inte så mycket, då det var i denna sekund, i denna samtal som jag tappade respekten för min chef, jag som alltid stod på hans sida trots efter vad alla snackar bakom ryggen på honom) Om nästa vecka blir min sista dag, så kommer jag aldrig mer vända mig tillbaka till honom eller hans restauranger. Frågar folk mig så säger jag bara sanningen.
Nej, nu blir det samtal med läkaren på måndag igen, precis som jag sa till henne, det kommer inte fungera sådär i restaurang-branschen, jag kan inte bara komma och gå som jag vill, går jag en gång så kommer jag inte att få komma tillbaka.
Inte nog med denna skitdag... Efter att jag fick min tröst hos Jonalyn på hennes jobb och berättade varför jag kom dit ledsen, plus att jag lämnade av en present till hennes bebis i magen så ringde älsklingen och sa att jag fick åka med honom då han skulle röra sig bortåt från stan, så fick han ett jobb precis när vi kom utanför hans mammas lägenhet... Väntar i 1 timma, sitter och shit-chattar med hans lillebror och lite allt o annat. Det är faktiskt roligt och prata med honom :) Men Vi kommer tillslut till mataffären långt innan stängning (de stänger kl. 22) och jag är nästan färdig men kom på att jag glömde ta tortilla till söndagens middag, vänder mig om medan killens mamma står och dagdrömmer med kundvagnen i hörnet bakom mig så kommer det en man som rusar förbi med en korg och hojtar till sig:
Men fan, flytta på vagnjäveln jävla idiot jävel!
Hormonerna bara blandas med aggressionen och kokar och kokar... då jag hade ryggen emot så frågar jag henne om han sa det riktat mot henne och hon sa ja så då slänger jag tortillan till vagnen och bara jagar efter snubben....
Jag: Ursäkta, hade du nåt jävla problem eller?!
Mannen: Ja, hon vägra ju flytta på vagnjäveln så att jag nästan höll på att krocka i den!
J: Har du tänkt på att hon kanske inte såg den? Kanske tänkte på något annat?!
M: Hon kollade ju mig förfan i ögonen!
J: Ja, men har du gjort ditt och sagt Ursäkta kanske?! Är det så jävla svårt eller? Och varför kallar du henne för idiotjävel?
M: Idiotjävel? Jag har inte sagt det till henne?
J:Vad säger du!? Jag hörde ju! Jag stod ju där!
M: Ja, men jag kallar ALLA här inne för idiotjävel!
J: Ursäkta! Vad säger du? Kallar du mig för idiotjävel nu eller?!
M: (helt tyst)
J: Jag sa: KALLAR DU EN GRAVID KVINNA FÖR IDIOTJÄVEL ELLER?
(och han stirrar ner på min mage)
Nu tycker jag faktiskt att DU ska be henne om ursäkt för att du kalla henne för idiotjävel!
Mannens fru: Ursäkta, men vi har faktiskt barn hemma! (springer iväg till kassan)
J: Och?! Vad spelar det för roll?! Jag har ett barn i magen! Vad vill du komma fram till?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar