När allt var klart så upptäcker de hur jag fortfarande inte slutar att blöda och har väldigt svårt för att hitta orsaken till det som sipprade ut... Kort efter det när moderkakan kom ut så forsade det ännu mer blod... Så där diskuterar de barnmorskorna som fanns inne på plats och beslutar sedan att larma och larma igen.
In kommer massa olika; läkare, sköterskor, en säng med benstöd och lustgas...
Och efter en bra stund så hittar de orsaken; ett yttre kärl som hade gått sönder som de var tvungen och sy, men det var inte det viktigaste utan det var blödningen från livmodern som skulle fixas till nu...
Efter att läkaren hade tittat till så bestämmer han sig för att jag skulle få 4 stolpiller för att stoppa blödningen och sen så skulle jag sys och fick kort därefter lustgasen på max och försvann ett tag efter 5 in-andningar.
Precis som på film, när man filmar ur en mammas perspektiv som typ håller på att dö... när allt mörknar och ljuset från taklamporna fördelar på sig. Du kan inte röra på dig, hör bebisen skrika en massa och mannens bas röst, men du hör inte riktigt vad han säger. Och allt bara försvinner. Exakt det kände jag, nästan så att jag bara ville lägga till "Jag älskar dig" och sen typ verkligen lämna världen...
Men kort därefter så kände jag hur jag lyckades komma loss ifrån allt och fick tillbaka mitt liv i min kropp igen som ett sug och hör barnmorskan hur jag ska släppa gasen och kände hur hon sydde mig.
Bredvid satt Johan och tröstade bebis och jag frågar hur hon mår och om hon var frisk med 10 fingrar och tår och för att lägga till det roliga i det hela så berättade jag hur hungrig jag var och ville ha 20 pack chicken nuggets från Mcdondalds med cheeseburgare till, och massa, massa cola! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar