Eller... jag antar väl att det är hormoner, för har inte riktigt ansett att jag tidigare har varit så känslig...
Grät mig till sömns inatt, anledningen var väl för att jag kände att jag fick för mig konstiga tankar och för varje gång jag kom på tanke på inblandade personer så forsade tårarna ner, jag trodde att det hade gått över då jag faktiskt var helt ok på jobbet, men när jag närmade mig hem och började tänka igen så kom det... o det rann hela vägen tills mataffären.
Vi sa inget på hela dagen, inte ens i mataffären, det var mest "följa john" jag gick och han gick efter med vagnen. Tills vi var klara med affären och han svängde in i babyland och jag frågade vad han skulle göra här så sa han att han ville kolla på barnvagnen igen. Så när vi gick där, så fann jag mig själv igen... Så nu är jag normal igen, än så länge iallafall...
Men det känns skönt att få skriva av sig även om det inte är någon som läser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar